Em

It feels like I'm talking drunken yibberish..

Jaa, imorgon bär det av till asien, igen.. Det känns... hm.. jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här, det känns inte alls! :P jag är hos robban nu och sitter själv nere på rummet medan han har lie quality ime med sin familj, works fine for me, jag får ju sita här och inte göra nånting utan att det gör något! :P men jag, ja, det känns så overkligt att vi ska fara imorgon, vi har som inte planerat så mycket så man känns inte så insatt.. :P vilket låter väldigt tryggt, men så mycke till plan behöver man egentligen inte ha, egentligen. Men det vore skönt att ha lite mer plan än vad man kanske har, borde kolla upp flygbiljetter mellan indonesien och thailand men det känns så bökigt :P jag älskar när jag är sådär engagerad... ;) men jag ska försöka göra lite nytta, adda lite människor till min resdagbok så dom får ett litet trevligt mejl i inboxen när jag skriver ett inlägg, ska försöka göra iallafall ett inlägg per stad men det känns lite pretentiöst... men försöka går ju alltid! men, säga gärna till om ni vill ta del av mina visa ord även på resedagboken så kan jag adda er! haha, gud va roligt, jag skriver som om det vore någon mer än madde, carro o stina som läser den här, det tror jag knappast att det är, om ens ni läser den fortfarande :P förstår om man ger upp, jag är ju inte så frekvent i mitt skrivande om man kan säga så, har inte så mycket vettigt att säga heller, men det är roligt att tro det i vilket fall. Ventilera sig litegrann liksom!

Men hörni, nästa gång vi hörs så är jag i smogfyllda, heta, underbart charmigt kaotiska bangkok, så vi höres då! ;)



ps. Ett år i torsdags och saknaden är lika stor, har fortfarande svårt att förstå att det verkligen är så. Det är så lätt att tro att det aldrig har hänt. Så svårt att tänka att en människa inte är längre... ds.

Haha, nu mår jag redan bättre!
Rob hade gissat på att jag har mens, men jag gissar på att jag har tråkigt :P
Har kollat runt på ams efter jobb, och jag hittade faktiskt en del, allt från präst i kanada till personlig assistent i egypten och au pair överallt och båtjobb och jobb som försäljare, men jag hittade ett förbaskat bra jobb där dom erbjöd boende, men då gäller det ju bara att både jag o Rob får jobbet, för det är ju det som är kruxet you see, vi måste ju båda få jobb i samma stad, bäst vore ju på samma företag, men så höga krav ska man inte ha.. synd att det här med portugal gick åt helskotta...

Men iallafall, jobbat jag har hittat nu är en visstidsanställning på tre till sex månader inom perioden april till september. Det är på en nattklubb/restaurang/hotell/whatever på rhodos (?!) och man kan vara allt från kypare till bartender till dj och "entertainer" men dom säger så här:

" Vi erbjuder bl. a:
- Goda löneavtal
- Gratis boende i lägenhetshotell
- Rabatterade priser på restauranger
- Aktiviteter och oförglömliga upplevelser"

låter väl bra? höh? fast dom har lite lustiga yttranden, man måste t.ex. skicka en helkroppsbild, liite skumt, dom vill säkert bara ha personal som dom kan visa upp i bikini :P Kanske blir telefonförsäljning på Costa del Sol istället, där kan dom ändå inte kräva att man ska se bra ut, i så fall vore det något seriöst fel på den här världen...

Ibland har jag bara såna där jävliga dagar då jag har ångest för att jag inte lever livet fullt ut.. Jag ser alla kort på facebook som folk har från förra sommaren och julas och födelsedagsfesten eller nu-är-det-fredag-igen-fester... Dom har så kul, dom har så många vänner, dom är... populära antar jag. Dom ger mig ångest, ångest över att jag inte har det så, ibland önskar jag att mitt liv var som en amerikansk high school-film; cheerleading, fester, tjejgäng som shoppar och snackar skit, snygga killar, den stora kärleken... Fast egentligen vill jag inte ha allt det där, herregud, cheerleading? Men det är väl lyckan i det enkla livet jag vill åt. Jag förstår inte hur jag har fått den är ångesten, den kryper sig på nu och då, rädslan av att inte leva "det perfekta livet", att jag ska vara missnöjd när jag är 80 och ser tillbaks på mitt liv... Jag är så jäkla avundsjuk på dom som verkar ha det där perfekta livet jag av någon anledning trånar efter. Inte för att jag gör någonting åt saken, jag är ju egentligen ganska nöjd som det är, jag skulle ju inte för en miljon dollar byta ut Robert mot att få festa och vara med kompisar till exempel, men jag är så rädd att jag missar något! Vad det är vet jag inte, men jag är säker på att det är något jävligt bra...

Det är så mycket jag vill hinna med, och det känns som om det här är sista sommaren jag har chansen! Och fasiken vad det ska rymmas mycket i den, jag vill tågluffa runt i europe, jag vill köra våran festivalvan runt sverige, jag vill åka transsibiriska, jag vill jobba utomlands och jag vill jag vill jag vill!! Men livet tar ju inte slut när man börjar plugga igen, det vet jag ju, men det känns banne mig som om det stannar upp en del, man kommer ju inte ha råd med så mycket resande kanske, om man inte vinner på lotto det vill säga... 


Aaah, nu ska jag glömma det där och så kollar jag på festivaldatum inför sommar -09 istället!

Eller hur man nu kan tänkas säga det.. :P

Det har varit en riktigt skön dag idag, jag har gjort i princip absolut ingenting, lite enkla samtal har jag gjort, och sen så har jag pluggat in motorvärmaren.. skön dag. Ska jobba sen dock. Börjar tre, men tänkte komma dit tidigare och snylta lite mat :P chefen blir ändå bara glad av att jag kommer tidigare, vad jag än vill, känns ganska bra att man har gjort något bra bara för att man kliver igenom dörren, ibland behöver man bli uppskattad bara av att man är. Som jag och Madde pratade om, att man är bra bara för att man är. Det har jag faktiskt känt på sistonde, att jag är bra bara som jag är, nog för att man ska veta det i sig själv, men när man inte har det till 100%  så är det skönt att få veta det av andra! eller hur?

jaa, snart åker jag och love till sydligare breddgrader, ringde precis till kilroy och kollade så allt stämde, and it did, så det var ju skönt, fick biljetterna skickade till min mejl så både jag och rob har dom, ifall nått skulle hända, ska skriva ut trehundra kopior också, just in case ;) och ja, jag har lite resfeber, orolig att jag inte har allt och att det ska vara något vi glömt. Men jag ska betala in försäkringen, jag har väska, vaccinationer, mediciner, en någorlunda resplan, biljetter till och från bangkok... Det är bara resan ner till stockholm som måste bokas, men det är ju en piece of cake! :)

Nu så blir jag distraherad av våra bästa år, det är nästan som jag förstår vad det handlar om, jag såg ju ett program för två månader sen :P Måste byta kanal innan jag blir intresserad av intrigerna, man få rju ändå aldrig veta något så..

Nightie night!