Em

Jag har många gånger blivit ombedd att uppdatera min blogg men efter att ha läst en inspirerande livsuppdatering av Regnbågsblomman känner jag för att dela med mig litet av vad som händer nu.

Som de flesta vet, bor, jobbar och lever jag i Malmö just nu. Jobbet är ok, både psykiskt och fysiskt påfrestande på ett vis jag aldrig trodde. Det har givit mig en ny nivå av respekt för min kära mor som har jobbat inom detta yrke i större delen av hennes vuxna liv, hon är en underbar kvinna!! Familjen saknar jag otroligt mycket, även fast Örnsköldsvik i sig inte lockar så mycket, har insett att mitt liv är i Malmö och att jag aldrig känner mig rastlös i denna förunderliga stad. Om det inte vore för att min älskade tjocka släkt fanns i Örnsköldsvik hade jag mycket hellre firat min stundande födelsedag hemma hos min andra familj på Drottningholm, särskilt när min kära Ida kommer ner just under den helgen med. Galet längesen vi träffades. Men sen finns det några få guldklimpar i Övik ändå, kära Mads till exempel som jag ännu inte träffat detta år. Plus att det kommer finnas två nyfödda snuttar att snusa på!

Men på något vis känns det inte som om jag förstår livet däruppe längre, det känns så främmande och långt borta, inte relevant för vad som händer i resten av världen. Men den lilla hamnstaden kommer ändå alltid ha en speciell varm plats i mitt hjärta, mitt kära hockeygalna, trångsynta Örnsköldsvik med storstadsdrömmar.

I höst ska jag plugga i Lund, det blir dubbla kurser med Madelen vid min sida, vi ska sitta dag in och dag ut i salar jag aldrig sett och ge oss fan på att innan de första 10 veckorna är slut så ska vi kunna halta oss fram på ett helt nytt språk. Förhoppningsvis kommer detta leda till antingen Libanon eller Jordanien i början av nästa år, men som det ser ut nu så behöver vi en hel del tur för att komma iväg innan sommaren. Men med lite extrajobb och nerdraget studielån känns en extra termin inte så farligt. Planen lyder att ta en kandidat i Mänskliga rättigheter eller möjligtvis Freds- och konfliktvetenskap (om det i höst visar sig vara mer intressant/relevant) med Arabiska som specialitet. Under mina tre år (varav bara två är kvar) ska jag läsa en termin utomlands (VT 2011 om jag har tur) och även praktiken (HT 2011) kommer vara lagd utomlands (FN i Beirut är tanken). Efter jag fått min kandidat beger jag mig än en gång utanför Sveriges gränser där jag antingen jobbar med barn eller pluggar någon sorts pedagogisk kurs, förhoppningsvis med Robert vid min sida. Sedan börjar planen suddas ut i kanterna, antingen en masters i Mänskliga rättigheter om det känns relevant och också som en utväg om jag skulle råka vara arbetslös, men annars kan man alltid hoppas på ett meningsfullt jobb i en stad som man kan trivas i. För att höja mina odds tänker jag söka extrajobb redan nu på ett barnhem eller någon sorts flyktingförläggning, kanske för ensamkommande flyktingbarn. Men har också insett att det krävs mer utbildning och erfarenhet för att jobba med barn än vad man behöver för att jobba inom vården, vet inte riktigt vad jag ska tycka om det.

Men just nu sitter jag i Kalmar, nyduschad och invirad i en gigantisk handduk och skriver på ett okänt tangentbord medan jag smuttar på Emeliegjord rabarbersoppa. I ögonvrån kan jag se hur Robert gömt sig under täcket och hur hans andetag blir djupare och långsammare. Är inte livet underbart när man får göra absolut ingenting med den man älskar?