Em

Jag har av någon anledning valt att ställa mig relativt neutral i mer publika sammanhang gällandes valet men nu kan jag inte längre hålla mig. Jag har en tung sten i mitt hjärta som är djupt oroad för söndagkvällen, jag ska på valvaka men är rädd att det kommer bli en likvaka. Jag har läst, hört och sett störande saker som får mitt rödgröna hjärta att vrida sig i plågor.

Hur kommer det sig att SD får den plats de får i medias valbevakning? När Expressen (eller annan valfri kvällsblaska) ska redogöra för var de olika partierna ställer sig i olika frågor tar de med de 7 riksdagspartierna, och SD. För mig känns det som om de accepterar SD genom detta oacceptabla beteende, antingen tar man med alla övriga partier, eller ingen. Media har starkt bidragit till att SD har fått den acceptans och städade image som de idag ändå har, för de som inte orkar gnugga på ytan och se under fasaden. Men det som är allra mest störande, som jag vägrar ta till mig för jag hoppas någonstans på att det inte är sant, är det min syster berättade för mig idag. De skulle på hennes gymnasieskola ha Skolval och hade beställt valsedlar för att sätta ihop ett eget riksdagsval. De får valsedlar för Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Vänstern, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern, och ni har förmodligen gissat rätt, Sverigedemokraterna. Men inte Feminstiskt Initiativ, inte Piratpartiet eller Sveriges Pensionärers Intresseparti. Riksdagspartierna och SD, som De fyra vännerna och Jerry, ingen tycker om honom men han får ändå vara med för på ett galet sätt är han en av dem. Och jag tror att SD gillar den sits de har blivit tilldelade, för likt Jerry kan man ändå känna sympati med dem, mobboffret. Och det är vårt fel, det är allas fel, för att vi inte tidigare tagit tag i dem, tagit dem på allvar. Jag har delvis lånat detta resonemang från en Torbjörn Hägglund (krönikör på Tidningen 7, Örnsköldsvik. Som jag rekommenderar att ni läser när tidningen kommer ut i webbform på måndag: http://www.webben7.se/undersidor/281-las_tidningen_7_som_pdf.aspx), men det är inte så att tanken inte redan fanns där sedan innan. Har man någonsin hört ett vettigt svar på ett uttalande från SD? Ett svar baserat på fakta, statistik, ett svar man kan bli övertygad av. Och även fast jag tycker att det är självklart att allt SD säger är förvridet och ren lögn kanske det inte är så självklart för alla. Och som Torbjörn skriver så förtjänar väljarna ett vettigt svar även fast det är ovettiga frågor.

Sedan kan jag inte ens beskriva hur upprörd det kan göra mig när mina vänner pratar om att de sympatiserar med de blåas politik, till en början blir jag innerligt förvånad för att för mig är det så självklart att man röstar rött/grönt. Sen det jag märker är att jag inte ens har argument för varför man ska rösta som mig, eller snarare varför man inte bör rösta på de blå. Det är en diskussion jag inte behövt ta och därför vet jag inte hur man tar den. Därför vill jag istället bara posta en bild som för mig är väldigt talande för hur snedvriden deras politik är, hur osolidarisk, icke-individualistisk och kapitalistisk den är.



Förlåt för den lilla bilden, det fina budskapet går delvis förlorat, men det är då "bidragspolitik" som står skrivet på saxen och enligt mig är detta det vidrigaste budskap jag sett moderaterna framföra. De pratar om ett välfärdssverige som behöver ett nytt arbetarparti men inte bidragspolitik, men jag undrar, vilket arbetarparti har byggt upp det välfärdssverige vi har idag och med vilken politik har de lyckats?