Var min räddning!
Var min räddning!
Ångesten omsluter mig och mörkret gör så att jag inte kan se
Natten väntar på mig med dystra sidor och pennans tyngd vilar i min hand
Jag ser på räddningens dag med skräck i blicken, allt är så nära men ändock inte
I dess famn kommer jag att vila och hoppet kommer åter att spira
Men till den dagen tynger orden mitt flyktiga minne
Och i mitt sinne finns inget annat än sorg, sorg över de dagar, minuter som går
Medan jag står och ser på, och skriver ingenting…
Kommentarer
Trackback