Em

Stockholm va fan, det var fegt, ännu en natt att grubbla, de e int schysst hörridu. Jag menar, jag har ju vetat i en vecka vad jag vill, och jag har inte det tålamodet att vänta, men nu har jag varit vääldigt duktig, och det är tacken liksom. Kan inte ens ringa och berätta att vi inte ska ses, vet mycket väl att det nu gått två veckor. Och att det var så vi sa vet lika väl. Men å andra sidan är ilska bra, ilskan är lättare att hantera, lättare att sova på, lättare att vänta med. Meen, jag kanske överreagerar, jag har hört att jag gör det. Ibland. Men är man på gränsen till att implodera i bitar så krävs det inte mycket. Säga vad man säga vill.