Var min räddning!

Var min räddning!


Ångesten omsluter mig och mörkret gör så att jag inte kan se


Natten väntar på mig med dystra sidor och pennans tyngd vilar i min hand


Jag ser på räddningens dag med skräck i blicken, allt är så nära men ändock inte


I dess famn kommer jag att vila och hoppet kommer åter att spira


Men till den dagen tynger orden mitt flyktiga minne


Och i mitt sinne finns inget annat än sorg, sorg över de dagar, minuter som går


Medan jag står och ser på, och skriver  ingenting…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0